NU ÄR JAG KLAR MED MIN FÖRSTA BOK!!!!!!!!!!!!

HOLA! Olle está allí.
Nu skriver jag på svenska istället.

Nu är jag klar med På Västfronten intet nytt. Det gick mycket fortare än vad jag trodde det skulle gå!

Mina sista tankar om boken var hur soldater blir förstörda för alltid. I boken nämns det något om att man antingen tar sig från kriget genom att dö eller att man är för skadad för att kriga. det tycker inte jag stämmer, jag menar att det finns ett alternativ till: Man blir krigsskadad psykiskt för alltid.
Att döda folk på nära håll eller att se sina vänner dö sätter ens psykiska hälsa ur balans. Jag uppfattar det som att Paul får lämna kriget genom det första alternativet.
Jag har precis börjat läsa "aldrig fucka upp" av Jens Lapidus, där är en av huvudpersonerna en kille som varit med om krig i bland annat Afghanistan. Han är ser hela tiden krigscener framför sig och är ständigt på sin vakt, precis som Paul.

Jag trodde inte att det skulle vara så lätt att läsa den här boken, men det har faktiskt gått riktigt bra. Jag tycker boken var precis som jag väntade mig, en bok om ett krig. Men att det kunde bli så intressant att läsa den trodde jag inte. det känns som att författaren själv är med i kriget och känslan av hur kriget var tycker jag förmedlas på ett verkligt sätt.

Nu ska jag välja en ny bok att läsa, jag tror det blir farväl till vapnen av Ernest Hemingway.

Hej så länge och tack för alla kommentarer (Ironi)

kapitel 6

Hej alla läsare!

Jag har kommit till kapitel 6 nu, det blev inte som jag sa. Tänkte ju skriva något när jag läst 2 kaptitel men så blev det inte...

Nu funderar jag över en sak: att Paul som nu har kommit ut till fronten, upplever hemska saker som hunger, död, och trötthet.
Men denna gång har jag mest funderat över hur han tänker om alla "rekryter"( Dom som är nya i kriget och som Paul upplever som idioter.) Han funderar.
" Man skulle vilja ge dem smörj därför att de är så dumma och ta dem på armarna och föra bort dem härifrån, där de inte har något att skaffa."

Jag förstår att Paul känner så här men jag tycker samtidigt att han måste förstå att han också varit ny på fältet och att han inte heller var så duktig i början. Paul verkar nästan mer arg på rekryterna än på fransmännen, han pratar aldrig om att han vill döda fransmännen men han är mycket arg och irriterad på sina egna landsmän som han ska kriga tillsammans med.

Jag kan känna igen mig i hans sitution när man är bättre än någon annan på något och blir irriterad över att andra inte vet hur man ska göra. När jag lärde mig att simma tyckte jag att dom som inte kunde det var dåliga. Man kanske inte kan jämföra krig med att lära sig simma men det är samma princip, man måste öva för att bli bättre.

Paul har nu även börjat förklara vad han tycker om kriget, han beskriver kriget med ord som
" trumeld, spärreld, gardineld, minor, gas, tanks, kulsprutor, handgranater - ord, ord men de innefattar krigets alla fasor." Det framgår tydligt att ha inte gillar kriget och att han vill därifrån.

Det var mina funderingar just nu. Om några dagar kommer lite mer tankar om boken!

Glad påsk
/Olle

På västfronten intet nytt kap 1-2

Hej alla läsare, här kommer lite reflektioner av det jag läst än så länge.

Boken handlar om en 19-åriga Paul Bäumer som kommer från Tyskland. Han skickas ut till västfronten tillsammans med annat folk från sin hemort t.ex arbetare och bönder som är i god form och klarar av kriget. boken är skriven i jagform och är skriven som en blandning av dagbok och roman enligt mig.

Man märker redan i början av boken att de viktigaste sakerna är mat, kläder, tobak och vänner. Det första man får läsa är om när soldaterna ska få mat av den envise kocken. Kocken har mat till 150 personer men det är bara 80 personer som skall äta. Kocken har även cigarrer, ciggaretter och tuggtobak som man skall dela ut till soldaterna. När kocken och soldaterna får veta att det bara är 80 personer som ska ha mat och tobak blir soldaterna och kocken arga på varandra eftersom kocken har fått order om att servera 150 portioner och det nu bara är 80 som ska ha. Det uppstår ett gräl mellan en soldat och kocken som varar en stund, strax kommer en officerare och bestämmer att maten och tobaken som finns ska delas mellan de som är där. Paul blir lycklig när han får dubbel ranson mat och tobak, dessutom har nästan alla fått brev från sina nära och kära samma dag.

Paul beskriver dagen som den vore den bästa han varit med om. Man får läsa att Paul och hans närmaste vänner Kat, Kropp, Müller och Tjaden som en del är jämnåriga med Paul, ligger på ängen i solen och läser brev och röker.

När jag hade läst detta förstod jag hur lite som behövdes för att glömma krigets fasor för ett tag och bara njuta. Än så länge tycker jag att boken är intressant men samtidigt lite svårläst eftersom den är gammal och inehåller ord som på vissa ställen blir knepiga.

Jag ska från och med nu försöka skriva 2-3 inlägg i veckan och då ha läst 2 kapitel varje gång.

första boken vald- på västfronten intet nytt

Ja, nu är fösta boken vald! Jag har valt den för den verkar intressant och handlar om första världskriget!
Jag hoppas nu på god läsning och tur med vädret ;)

Mitt första IT-inägg i världen på jorden i jorden i universum

Tro det eller ej, nu är den skapad! bloggen som är lite finare, lite bättre. Här kommer jag drömma mig bort i världen av böcker.

PS. Jag tål kritik. DS

puss så länge