På västfronten intet nytt kap 1-2

Hej alla läsare, här kommer lite reflektioner av det jag läst än så länge.

Boken handlar om en 19-åriga Paul Bäumer som kommer från Tyskland. Han skickas ut till västfronten tillsammans med annat folk från sin hemort t.ex arbetare och bönder som är i god form och klarar av kriget. boken är skriven i jagform och är skriven som en blandning av dagbok och roman enligt mig.

Man märker redan i början av boken att de viktigaste sakerna är mat, kläder, tobak och vänner. Det första man får läsa är om när soldaterna ska få mat av den envise kocken. Kocken har mat till 150 personer men det är bara 80 personer som skall äta. Kocken har även cigarrer, ciggaretter och tuggtobak som man skall dela ut till soldaterna. När kocken och soldaterna får veta att det bara är 80 personer som ska ha mat och tobak blir soldaterna och kocken arga på varandra eftersom kocken har fått order om att servera 150 portioner och det nu bara är 80 som ska ha. Det uppstår ett gräl mellan en soldat och kocken som varar en stund, strax kommer en officerare och bestämmer att maten och tobaken som finns ska delas mellan de som är där. Paul blir lycklig när han får dubbel ranson mat och tobak, dessutom har nästan alla fått brev från sina nära och kära samma dag.

Paul beskriver dagen som den vore den bästa han varit med om. Man får läsa att Paul och hans närmaste vänner Kat, Kropp, Müller och Tjaden som en del är jämnåriga med Paul, ligger på ängen i solen och läser brev och röker.

När jag hade läst detta förstod jag hur lite som behövdes för att glömma krigets fasor för ett tag och bara njuta. Än så länge tycker jag att boken är intressant men samtidigt lite svårläst eftersom den är gammal och inehåller ord som på vissa ställen blir knepiga.

Jag ska från och med nu försöka skriva 2-3 inlägg i veckan och då ha läst 2 kapitel varje gång.